"Levnadsminnen"


Livet som beväring Utdrag ur Levnadsminne M 7485:1-50, Folklivsarkivet i Lund

Efter kyrkoparaden var vi fria till uppställningen till mat vid middag och sedan fria till kl 5 e m, då vi fick 1 timmes exercis. Jag och många andra fick permission att gå till Skäralid, till husarlägret och Herrevads kloster en söndag, och som de lovade att återkomma till kl 5, så fick så många som ville permission. Några kom igen och var fulla, de hade fått brännvin av husarerna och det hade blivit därvid, för befälet ville helst inte bry sig om det, bara de inte förde oljud under exercisövningen. I synnerhet var det en som inte kunde övertalas av befälet att vara lugn. Han fick 1 dags arrest för att nyktra till och hette S P Svensson från Väsby. Om pingst och midsommar anordnades fester för soldater och beväringar. Därvid förekom dragkamp, klättring på såpade stänger som var grävda lodrätt i marken och höga som telegrafstolpar, samt på linor upphängda lerkrus som skulle sönderslås av dem som därtill anmält sig. Med förbundna ögon skulle de gå från en viss plats fram och slå sönder något av krusen. Somliga krus var fyllda med jord, andra med vatten, och innehållet föll i kragen på den lycklige vinnaren, när han i sin blindhet lyckades råka en kruka. En olyckshändelse inträffade i det att 2 krukslagare kom för nära varandra och blinda som de var slog den ene med en knölpåk och råkade den andre på munnen (Truls Hultberg från Hustofta), så att en av framtänderna slogs av och hela ansiktet svullnade upp, och Hultberg måste avföras till doktor. Alla kämparna hade försett sig med en ett par alnar lång stake och alla de tävlande skulle ju inte tillåtits marschera på en gång. Prytz måttade ett gruvligt slag, men som han slog bom, svepte han runt i tomma luften och råkade Hultberg som ovan sagts. Truls skulle också klättrat på såpade stänger, men genom slaget på munnen blev han nu oduglig till allt. Han kunde knappast svärja så man kunde förstå det och blodet flöt neråt hela karlen då han fördes till doktorn, sedan fick han lägga sig med sin plåga (sid 8).



Mönstring Utdrag ur Levnadsminne M 6906:1-50, Folklivsarkivet i Lund

Efter ungefär en timmes väntan i den starka kölden blev vi insläppta på rådhuset, i ett stort rum som rymde hela kontingenten från ett par socknar. Men förmodligen kom nog endast en socken i sänder. Detta rum var upphettat till den grad, att vi samtliga blev så ”knevelhänta” genom den hastiga övergången från köld till värme, att det var nästan omöjligt att knäppa upp kraga- och skjorteknappar, utan vi fick hjälpa varandra av med kläderna. När vakthavande korpralen öppnade dörren till kommissionens (mönstringsherrarnas) rum, skulle 2 st pojkar nakna inträda. Vår länsman kom aldrig tillstädes, utan vi ställde ett förfärligt väsen igång när vi gick tillreds i bara skjortan, och sparkade varandra i ändan, brottades och skrattade, så att fjärdingsmannen måste befalla tystnad som oftast. En mönstringsdoktor tog emot oss till besiktning, och prövades syn och hörsel, och så fick vi gå ett par slag fram och åter, varefter tecken gavs till 2 höga herrar, som satt i en predikstolsliknande kateder högt upp från golvet och utropade, antingen ”approberas” eller ”kasseras”. Anteckning därom gjordes i böcker och ut med de 2 och in med 2 andra, så länge fjärdingsman eller länsman hade fler av sina från den socknen. Ingen simulerade sjukdom eller felaktighet, men en av våra blev kasserad p g a hjärtfel. Det var smeden Hultbergs son i Hustofta, och hade denne August alltid varit kopparblå i skolan (och dog som 30-åring).